Saknar Windows installations-CD

Nu har det gått ett bra tag sedan man fick en installations-CD när man köpte en ny laptop. Istället finns det ofta en partition på hårddisken från vilken man kan återställa och installera om Windows. Visst är det smidigt många gånger. Man slipper hålla koll på var man la de där installations-skivan. Hur man löser problemet med en hårddiskkrasch efter att garantin har gått ut? Då kan man inte bara köpa en ny hårddisk och installera det operativsystem man betalade för i samband med datorköpet. Nu är inte installations-CDn i sig så viktig. Det får gärna vara ett annat separat lagringsmedia, t.ex. ett flashminne eller SD-kort.

Microsoft har antagligen tänkt sig att detta är ett bra sätt att skydda sig mot piratkopiering. Med tanke på att det fortfarande går att tanka hem piratversioner Microsofts operativsystem verkar det inte blivit så lyckat.

Vår ovilja att betala för oss

Sedan Napsters tillkomst 1999 har det talats om en ny generation, en gratisgeneration, som vill att allt på nätet ska vara gratis. Det inkluderar även digital musik, film och spel som kan spridas över internet. Det finns dock ett problem – producenterna vill tjäna pengar.

Nätpirater försvarar ofta sitt agerande med att stora (giriga) skivbolag tjänar mycket pengar och att en mindre del kommer artisterna tillhanda. Att skivbolagen tjänade mycket pengar på fysiska skivsläpp är väl ingen hemlighet. Däremot kan det vara väl motoverat att de tar en stor procent på skivförsäljningen eftersom de har stora utgifter för produktion, distribution och marknadsföring. Det viktigaste argumentet för att de ska få ta en hög procent är att de ofta äger rättigheterna till musiken. Trivs du inte med det så köper du inte musiken. Däremot är det inte ok att ”stjäla” musiken, filmerna eller spelen.

Nu har tiderna förändrats och man kan få ett premiumkonto med fri lyssning på Spotify för en hundralapp. Mycket information på nätet är fritt tillgänglig i ubyte mot att du låter dig utsättas för reklam. En rimlig deal om båda parter kan acceptera det avtalet. Även här finns det folk som inte vill betala för sig då de väljer att använda olika typer av adblockers. Adblockers som plockar bort reklambanners från sajter som Aftonbladet.se som lever på intäkter från sina annonsörer.

När ska folk inse att det inte håller att vara en sketen parasit som ska ha allting gratis? Börja göra rätt för dig istället så kanske du kan vara stolt över dig själv.

Telia gör rätt angående Skype-trafik

Telia blockerar SkypeJag är absolut ingen vän av ett gammalt monopolbolag som Telia. Många gånger missköter sig dessa privatiserade statliga verk. Till exempel genom att inte anstränga sig för att förbättra servicen eftersom de redan har sina tidigare kunder som var tvungna att välja dem.

När det kommer till det här med att Telia vill blockera Skype, eller i varje fall avgiftsbelägga trafiken är jag helt på deras sida. Vad många finniga tonåringar och för den delen numera vuxna datanördar inte verkar förstå är att det kostar pengar att tillhandahålla mobilnät. Om Telia inte får in pengar för samtalsavgifter när fler väljer att prata gratis över Skype, så blir svårare att finansiera verksamheten. En lösning skulle vara att Telia och andra operatörer börjar ta ordentligt betalt för mobilsurfandet. Ett ”fri surf”-abonnemang borde kosta runt 500 kr/månad.

Som alltid när företag gör insatser för att slippa inkomstbortfall menar den bortskämda generationens företrädare att de (företag som Telia) är teknikfientliga och inte vill att utvecklingen ska gå framåt. I fallet med Telia skulle även jag kunna ansluta mig till den skaran om jag inte försökte hålla mig opartisk. Med det menar jag att Telia som gammalt statligt monopol hade alla svenskar som kunder och inte riskerade att förlora dem. De behövde inte utveckla sina tjänster för att hålla jämna steg med konkurrenter, för de hade inga konkurrenter.

Nu vill jag däremot ge Telia samma behandlig som vilket annat företag som helst. För mig är det självklart att de måste ta betalt för annat (alternativt höja priserna för kvarvarande kunder) om deras kunder väljer att gå över till gratisalternativ som Skype. Bara för att användarna går över till ett alternativ som är gratis betyder det inte att Telias kostnader för drift och underhåll försvinner.

När ska denna gratisillusion ta slut egentligen? Det finns inget som heter gratis. Vill man ha något så får man snällt betala på ett eller annat sätt. Folk verkar ha svårt att förstå att det ligger kostnader i framställandet av en tjänst. Om det gäller en fysisk produkt som iPad (som förövrigt är sjukt överprissatt) är samma personer beredda att betala mer än marknadspriset för att få smaka på Steve Jobs döda stjärt.

Glödlampskonspirationen och planerat åldrande

Gammal datorI skrivande stund på söndagkvällen den 13 maj går det på SVT2 en dokumentär om glödlampor och planerat åldrande. En företeelse som tog sin början under 1920-talet. Den hade till syfte att göra apparater obrukbara efter en viss tid för att få konsumenterna att köpa en ny produkt. Detta har bidragit till den kraftiga tillväxt vi upplevt under 1900-talet och samtidigt gett fler arbetstillfällen i Nordamerika och Europa. Nu för tiden när tillverkningen sker i utvecklingsländer går vi miste om arbetstillfällena, medan tillverkarna får behålla tillväxten.

Glödlampor är ett bra exempel eftersom de från början tillverkades för att hålla så länge som möjligt. Efter ett tag såg man däremot fördelen med att tillverka glödlampor som höll ”lagom länge”. En livslängd som folk kunde acceptera, t.ex. ett år. På så sätt kunde man försäkra sig om att glödlampor var en produkt som ständigt skulle kunna produceras och säljas i stora volymer.

Jag har förståelse för att tillväxten behövs för att hålla hjulen i rullning, men samtidigt vill jag inte att det sitter en timer i datorn jag just nu skriver på. En timer som gör att den i praktiken kommer sluta att fungera om kanske 3 år. Jag vill kunna fortsätta använda den här datorn även efter det, även om jag kanske har köpt en ny dator av prestandaskäl. Om den fortfarande uppfyller mina krav på prestanda känns det ju bara onödigt att köpa en ny, men jag kanske är tvungen på grun av det planerade åldrandet.

En lösning på detta problem kan vara att ändra den lagstiftade garantin från två till fem eller tio år. Att tvinga tillverkarna att ersätta en produkt som inte håller i tio år. Det skulle kanske inte slå så hårt mot tillväxten som många tror, eftersom människor idag har ett ganska kraftigt prylberoende. Folk köper nytt trots att de produkter med planerat åldrande inte ens slutat fungera.