För några år sedan började jag och en vän förkorta ord vi tyckte var onödigt långa. Kortningarna går till så att man vanligtvis tar bort förstavelsen eller det första ordet i ett sammansatt ord. T.ex. är ju kortning en förkortning av förkortning. Vidare är hållplatsen en kortning av busshållplatsen.
Nu har det gått så långt att detta görs per automatik, vilket lett till att vänner som inte är lika insatta i kortningar har svårt att förstå vad vi menar. I ärlighetens namn finns det tillfällen då vi också måste tänka till en extra stund för att först vad den andra säger.
Kortningar är väldigt beroende av sammanhang för att vara förståeliga. Att enbart säga en kortning utan sammanhang kan vara svåra att förstå. Även kortningar som bygger på negationer blir ofta svåra att förstå och kan liknas vid ironi eller tvärtomspråket. En kortande person som ska säga ”det är ju väldigt osannolikt” säger istället ”det är ju väldigt sannolikt”. Enklare är det då att förstå att ”starta läsaren” betyder ”starta webbläsaren” om det sägs i ett sammanhang som innefattar datoranvändande.
Lämna ett svar